Seba: Federer gör tennis till en konst inför uppfostrade supportrar...

Januari och de här två veckorna är sig lika oavsett år för min del. Ändrad dygnsrytm anpassad efter vad som händer Down under. Där spelas som bekant Aussie Open i tennis. Ingen av mina vänner förstår hur jag kan sitta uppe nätterna långa för att titta på tennis. För mig är det dock en självklarhet. När man dessutom får kröna natten med att få se 2000-talets solklart störste idrottsman Roger Federer briljera på det sättet han gör i skrivande stund då förvandlas tennis till en konstform. Så vackert, så vackert.

Men det finns även andra orsaker till att just tennis är en sport att följa. Man slipper allt som oftast de patetiska supportrarna och dess flockbeteende. Visst är just Australian Open en turnering där det kan hända saker på läktarna, oftast på sidobanorna. I år var ju t o m några bosniska och serbiska fans inblandade i ett "huliganbråk" som bestod i att de oskyldigt slängde lite stolar på varandra från 20 meters håll. Fotbollshulliganer hade nog bara skrattat åt det där "bråket".

Tennis kallas för den vita sporten, överklassporten där vett och etikett är Alfa och Omega. Det är inte för inte som det är så. En anledning är att man slipper de här supportrarna som gapar och hånar i flock i halsdukar, mössor och tröjor och ger det halvvidriga flockbeteendet ett nytt ansikte.

Men jag accepterar dem även om jag har svårt att förstå. Jag accepterar så länge de inte ger sig på oskyldiga.
De här människorna måste också få känna gemenskap på något sätt.
Tennis innebär inte gemenskap på samma sätt. Tennis är individuellt och man slipper tack och lov häcklande från läktarhåll.
Det är alltid lättare att vara tuff i flock...