Seba: Personkemin mellan mig och elektrikern är minst sagt bedrövlig...

Vad gör man egentligen när man känner från sekund ett att personkemin mellan två personer är fullständigt bedrövlig? Efter den här morgonen har jag inget svar.
Vid 10-tiden anlände en gammelelektriker till jobbet och sedan den stunden han anlände har min förmiddag förvandlats till en mardröm. En fullständig mardröm.
Jag gillar inte någon form av hantverkare. Främst för att de tror att hela världen kretsar kring dem, men även för att de tror att de kan komma precis när de vill. Allt ska anpassas efter deras tider.
Den här snubben visar sig dessutom vara en komplett idiot.

"Nu får du flytta på dig. Jag ska justera lamporna när min kompanjon kommer, säger han.
"Jaha, men när kommer han då?"
"Om en halvtimme ungefär"
"Men då behöver jag väl inte flytta mig än utan jag kan skriva en artikel först kanske"?
"Jaja, gör det då. Men när han kommer får du flytta på dig direkt".
"Absolut"
"Absolut, vad menar du"?
"Absolut. Alltså jag flyttar på mig när din kompis kommer"

Han kollar på mig som jag inte vore klok, suckar surt och säger: "Absolut är något man dricker."

Jaha. Jag tänker att det inte är någon idé att gå vidare med någon artighetskonversation här inte. Lite senare får i alla fall dåren för sig att prata igen.
"Är det här en sportredaktion"
"Jo, det stämmer bra, svarar jag artigt"
"Vilket är ditt område då?"
"Just nu menar du?"
"Nej, vilken sport skriver du helst om, förstår du väl att jag menar?"
"Ok. Jag skriver helst om tennis."
"Jag frågade om vilken SPORT du helst skriver om, säger han utan minsta ironi"
"Jo, jag svarade ju på det. Det finns bara en riktig sport och det är tennis, säger jag samtidigt som irritationen stiger"
"Menar du på allvar att det är en sport när två tomtar står med ett rack och slår bollen till varandra i allt ifrån 40 minuter till fyra timmar"
"Jo, men tiden har väl knappast någon betydelse?"
"Skidskytte missar jag inte något av. Där har du en riktigt TV-sport.
"Jaha och det är förstås en sport? Dessutom frågade ju du mig vad jag helst skrev om?"
Han nonchalerar min kommentar och fortsätter sin monolog.
"Handboll missar jag inte heller. Även om svenskarna inte gjort så bra ifrån sig så är det inget emot vad spanjorerna gjorde. De var semifinaltippade men kom väl på 13 plats. De får det nog inte trevligt när det kommer hem till Spanien igen.
Jag fumlar fram ett: Jo, det är nog väldigt många i särskole-Spanien med sin berömda nationalkänsla och handbollsintresse som bryr sig. Man bryr sig nog bara om handboll i Skövde och Göteborg.
"Vad menar du med särskole? Men tennis är det i alla fall ingen som bryr sig om, kontrar han".

Smockan hänger nästan i luften. Jag orkar inte prata mer. Jag går iväg mer irriterad än någonsin och vill bara nita den där hantverkaren... Samtidigt kommer min bittre kollega som svär mer än Martin Stenmarck till sin plats. Han får se att hans lampa är flyttad och säger: "Vad fan är det här?"
Elektrikern tittar på honom samtidigt som kollegan får syn på ett slags täcke över sin dataskärm och säger högt: "Och vad i helvete är det här? Vad fan är det frågan om?"
Elektrikern ger honom en ond blick och säger "Det är mycket negativt från din sida nu"

Jag antar att smockan är ännu närmare nu, själv glider jag iväg för en välförtjänt lunchrast...