Året nalkar mot sitt slut och det har blivit dags för Taylor och Seba att slå våra kloka huvuden ihop och sammanfatta år 2008. Vi har valt att göra det genom att dela ut utmärkelser från A-Ö till de personer som förtjänat det. Vi börjar idag med bokstäverna A till C och kommer att fortsätta varje dag fram till 2009 kickar in. Mycket nöje!
Årets Ariska svensk: Tilldelas en person som har ett lika stort fel på sitt pigment som Adolf Hitler hade i sitt huvud. Priset går för 20:e året i rad till Carolina Klûft. Hon får det för att hon har ett pigment och utseende som Adolf njuter av i sin grav. En sann arier.
Hon ser ut som hon just flutet upp från Estoniakatastrofen med tanke på pigmentet. Hon ser som urtypen av Adolfs bild om hur människan ska se ut. Hon gör det framförallt när hon tar fram sin psykopatiska blick.
Som tur är har framgångarna uteblivit i år och vi har tack och lov fått se mindre och mindre av genomfalska Klûfts sjuka beteende när kameran kommer på. Hennes blick vittnar om blicken av en fullständig dåre.
Årets Birro: Går givetvis till allas vår Birro. Peter Birro alltså. Medan hans bror bedriver en egenkär kampanj för att framhäva sig själv i media så sitter Peter Birro tryggt tillbakalutad och struntar fullständigt i att söka uppmärksammhet. Han har förstått att om man är poet och manusförfattare så får man uppmärksamhet när man förtjänar det. Man vinner priser när man förtjänar det. Man jagar inte media hejvilt på mentalpatientvis.
Är det någon broder Birro som gjort något stort så är det helt klart Peter. Att skriva manuset till Hammarkullen är något han alltid kommer bli ihågkommen för och bedriftsmässigt så kommer lillebror Marcus aldrig vara i närheten av att uppnå något liknande.
Det Marcus i år hållit på med kallas lillebrorskomplex. Han har gjort sig till åtlöje inför hela svenska folket och jag talar nog för Peter när jag säger: Jag skäms över Marcus.
Men Peter håller en låg profil och går inte ut med citat i media. All cred till Peter som är årets Birro och kommer alltid så vara.
Årets Ciceron: Går till allas vår Ronnie Sandahl. Han säger själv att han har flyttat till Berlin för att avsluta sin nästa roman. En roman som ska vara uppföljaren till "Vi som aldrig sa hora". Hans andra verk ska tydligen heta: "Vi som aldrig sa Heil Hitler".
Han påstår att han funderar nere i Berlin. Men vi är ganska många som tvivlar. Ömsöm skriver han emellertid måndagskolumner från Stockholm och ömsom från Falköping. Antingen har han en fruktansvärt hemlängtan och åker hem med jämna mellanrum från ett författar-Berlin som kanske ännu inte accepterat en 18-åring med tänkarmössa och palestinasjal. Eller så gör han som han alltid har gjort. Han tänker att han sitter och tänker någonstans och skriver istället sina pekoral hemma i vardagsrummet. Tänkande.
I måndagens Aftonbladet slår han hur som helst på stort med en helsida där han minsann tar på sig rollen som ciceron till 60-årige ikonen Horace Engdahl.
Ronnie erbjuder sina tjänster och ska ledsaga och guida Horace Engdahl när denne flyttar till Berlin. En 60-årig Engdahl som har varit ledamot i Svenska Akademien och sekreterare där i cirka tio år.
Horace lyssnar säkert på dina råd om hur han ska agera i Berlin, Ronnie. Han lyssnar säkerligen på en 15-åring från Falköping som kanske har spenderat tolv dagar i Berlin i hela sitt liv.
Man kan kalla det sedvanligt Sandahl-hybris eller så kan man skratta länge åt Ronnie och hans tankar om sig själv. Ni väljer själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar