På väg till någon ö i särskolelandet. Och resan har redan börjat på ett märkligt och pinsamt sätt. Det pinsamma i det hela trodde jag skulle bestå i alla charterresenärer. Men ack så jag bedrog mig. Den största charterresenärn visade sig vara i mitt sällskap... Och vara ingen mindre än min egen mor.
Jag o min vän O klev vid femtiden upp. Taxin väntade på någon gata i Göteborg. Väl där började chauffören fråga oss om hur han skulle göra med priset till Landvetter. Detta eftersom flygplatspriset egentligen är fast. Men vi skulle denna gång passera en annan gata och hämta upp min mor. Detta ställde till det för chauffören. Paniken i hans ögon verkligen lyste och som ett vilset barn frågade han hur han skulle göra. Vi kom till slut överens om en deal.
När taxin väl kom fram till gatan där min moder skulle hämtas kom den verkliga chocken. Mor hade tillsammans med sin syster varit vaken hela natten och uppenbarligen druckit rödvin å det grövsta. Taxichauffören såg nästintill skräckslagen ut när den fulla kvinnan (min mor) släpades in i taxin. Själv skämdes man som en jude som min gamle fotbollstränare skulle uttryckt det...
Väl framme på flygplatsen så blev det en uppvisning i hur urtypen av en charterresenär agerar. Med ostadiga Christer Pettersson-liknande steg äntrade min mor Landvetter och jag gjorde allt som stod i min makt för att inte kopplas ihop med henne. Framme vid incheckningsdisken tog showen en ny nivå. Jag tog självklart på mig uppgiften att styra upp saker och ting. Väskorna klarade emellertid invägningen men när vi skulle gå därifrån förstod inte en viss person att det var läge att gå därifrån.
Som en lätt mentalsjuk patient på rymmen stod mor bara och kollade på tjejen i disken som förmodligen trodde det var dags att ringa Säters psykklinik. Mor försökte mumla fram att nu var det dags att väga handbagaget. Varför kan man ju undra då hon har fluget flera hundra gånger förut och vet att det sista man gör är att be om att få väga sitt bagage.
“Vi är vårdare till den här damen, sa jag i all hast till tjejen vid disken och skyndade mig därifrån.
Nästa tanke var förstås att få i mor någon form av bakfyllefrukost. Efter lite dividerande nära ett bord kom vi fram till att vi skulle slå oss ner vid en undanskymd plats lite längre bort. Problemet var att under denna korta tid hade mor vällt ut ett glas läsk och lagt armen i den tillfälligt försvunna damens räkmacka. Jag skyndade till vårt bord men lade märke till damens förvåning över den utspillda läsken och den något förändrade räkmackan när hon var tillbaka på sin plats...
Jag bestämde mig dock för att låtsas som det regnade och hoppades på att damen inte lagt märke till den skyldiga.
Som det inte var slut med detta så fick min mor för sig att hon var tvungen att hålla min vän O:s hand mitt på Landvetter. Vilket förmodligen var tur eftersom hon kanske åkt i backen och brutet lårbenshalsen annars. Självklart var denna episod desto pinsammare för min singelkompis som kanske hellre syns i sällskap med någon dekadent brittiska än sin kompis 62-åriga och överförfriskade mor på skakiga ben och med ögon som lyser fylla.
När hon sedan för 43:e gången letade efter sitt pass (som jag tidigt lagt beslag på) vid gaten kunde jag inte ge henne en 43 utskällning utan bara skratta åt eländet.
Jag som alltid fördömt charterturister inser att samtliga är fullt normala i jämförelse med min för dagen debila mor.
Att dagen varit pinsam är en sanning med modfikation. Den har varit betydligt värre än så. Nu tänker jag agera på ett arrogant sätt mot henne som straff under större delen av söndagen eller tills dess att hon bett mig och framförallt O om ursäkt för den hemska starten av resan.
När hon gjort det så ska hon få läsa min blogg och även be mig om ursäkt i skriftform alternativt säga till er alla :Jag heter ... och jag är alkoholist... Jag tror och hoppas hon väljer det första alternativet, för det andra är egentligen inget alternativ.
Och ni: Jo, jag älskar självklart min mor men de senaste timmarna har jag inte gjort det på samma sätt om man uttrycker det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillar di blogg precis som det stod pa bloggtoppen att jag skulle gora. tror du skulle gilla min favorit blogg.
SvaraRaderametrobloggen.se/falkman
prova!
Trist det där med din alkoliserade mamma. Finns det ingen hjälp att få igenom beroendeklinik eller dylikt?
SvaraRaderaNu är det väl inte så att hon är alkoholiserad vad jag förstod. Tillfälligt full snarare?.
SvaraRadera