Taylor: Dirrens omtumlande upplevelse

Det har varit en omtumlande eftermiddag för oss här på jobbet. Redan direkt efter lunch märkte en av våra praktikanter att Dirren var försvunnen. När vi tänkte efter var det ingen som hade sett honom sedan i morse.

Efter att vi motvilligt gått med på att gå en sväng för att leta efter honom stannade vi plötsligt utanför damtoan, därifrån det hördes ett svagt snyftande. Vi knackade på dörren som var låst, men utan resultat. Vaktmästaren Stig-Henrik fick springa ner i källaren för att hämta den stora kofoten och bända upp dörren. När dörren tillslut gav vika möts vi av en sorglig syn. Där inne, strax intill toastolen, ligger Dirren ihopkrupen i fosterställning. Han mumlar något knappt hörbart. Man kan urskilja vissa ord som "innebandy" och "din mamma". Samtidigt som han ligger och suger på en gummianka som stod placerad på badkaret tidigare.

En knapp halvtimma senare leds Dirren ut från toaletten av tre män i vita rockar. De spänner fast honom i bak på en skåpbil som har madrasserats invändigt för hans egen säkerhet. "Jag vill spela innebandy" skriker han, samtidigt som den muskulösa mannen i med turkiskt påbrå stänger bildörren. Bilen rullar sedan iväg och det var det sista vi såg av Dirren idag. Vi alla beslutar dock att vi ska åka och hälsa på honom för att se hur han mår. Kanske redan i nästa vecka...

Men ni kan vara lugna. På Dirrens behandlingshem har de tillgång till internet, så vi kommer säkert kunna följa hur det går för honom på hans blogg.