Taylor: I´m back! Or am I..?

Efter sju svåra år har jag åter hittat tillbaka till portalen. Det är med darrande och osäkra fingar jag börjar att knappa på mitt tangentbord. Jag skriver några få ord innan jag snabbt raderar det hela. Samma sak upprepas gång på gång...

Seba har befunnit sig på landsflykt under en längre tid nu och har inte varit kontaktbar. Börjar undra om han och Igor Sypnievski är en och samma person, eller om det är på grund av att han uppnått en ålder som skulle göra en ek avundsjuk, som han hållt sig undan från allmänheten.

Jag ser i kommentarsfälten att anonyma personer har passat på att spy galla över oss då vi inte varit närvarande. Moget! Trött tar jag bort deras inlägg som allt för länge sett dagens ljus. Jag känner hur jag fylls av en Birrokänsla och istället för att ge dessa personer nöjet att besvara dem, väljer jag istället att citera världspoeten Birro i egen hög person:

"Det här är min värld. Det här är mitt kalas. De får gärna stå och stampa i sin egen förtvivlan och trädgård. Men jag vill inte ha dem här. De får gärna hata sina hjärtan tillbaka till stenåldern. Men inte här. Det finns hur många människor som helst som kommer älska dem. Det finns hela världar på Internet med skojiga människor som gjort en karriär på att vara elak mot andra.

Vilken skalbagge som helst kan hata anonymt. Vilket pucko som helst kan ta den enkla vägen att gömma sig bakom en av internetrymdens många plank och kasta skit på oss som står på andra sidan. Det är inte modigt eller coolt. Bara idiotiskt, självdegraderande och värdelöst.

Jag klarar mig. Jag vet att de som läser och gillar det jag gör är fler än de som hatar det.

Ser ni inte att ni står bakom stängsel? När ni tror att ni pissar ner min trädgård är det bara ni själva som blir böta?

Tycker ni inte att ni är en smula patetiska i all er förtvivlan?

Jag tar skrivandet på allvar. Det här är min värld. Jag älskar den här världen. Jag älskar bloggen som ett redskap för oss som måste skriva för att överleva.

Jag vill inte ha deras förtvivlan som nedpissade efterblivna apor här inne."


Nu lämnar vi dessa parasiter och amöbor och övergår till något roligare.

På lördag är både jag, Seba och Italienarn inbjudna till Mr L från Polens palats för att tillsammans bevittna finalen av Eurovision Song Contest. Ni som följer/följde denna blogg vet att det var precis samma procedur under den svenska finalen. Det lär finnas en hel del att skriva om efter denna kväll och jag återkommer med detta.

Polacken har redan gått ut hårt. Senast jag träffade honom bjöd han på ett lite speciellt citat då ESC kom på tal:

" Vitryssland levererar år efter år..."

Samma Vitryssland som bekant inte ens klarade sig förbi semifinalen, utan fick se sig besegrad av länder som tex Portugal. Han har en väldigt underlig musiksmak denne polack. Nu har han tydligen fått för sig att, jag tror det var Serbien men kan även ha varit Bosnien, har en av de bästa låtar han hört någon gång. Det kommer att bli en minnesvärd afton.