Taylor: E.M.D och ett strypkoppel

Jag sitter på min balkong i sensommarvärmen och försöker njuta av de sista minuterna av sol som vi bjuds innan mörkret tar ett fast tag om våra liv igen. Ett grepp som håller oss likt ett strypkoppel som skär in i vår bleka hud om vi skulle försöka slita oss loss. Under halva delen av våra liv. Ett mörker och en kyla som obarmhärtigt likt en äldre österrikisk herre håller oss inlåsta i våra hem under lejonparten av sex månader. Jag tar ännu en klunk av mitt italienska kaffe och längtar mig bort till nästa vår. Allt kommer att vara annorlunda då.

Som vanligt vandrar mina tankar iväg, och jag kommer helt sonika att tänka på våra gamla vänner i E.M.D. Ni vet Danny, dvärgen och han den tredje.

Var är de nu?

Under våren gick det inte en dag utan att man kunde läsa om dessa tre pojkar i kvällsblaskorna. Men nu? Ingenting. Jag bläddrar frenetisk igenom min tidning för att se om jag kan hitta åtminstone en liten notis, men utan resultat.

Vad har hänt? Hur kan de bara försvinna? Här är mina tre gissningar:

1. De reser nu land och rike runt med Cirkus Scott och framför sin låt ”Baby goodbye” dansandes på varsin badboll.

2. De lekte kurragömma och ingen har ännu lyckats att hitta Erik Segerstedt.

3. De har fått jobb på en chokladfabrik där de dansar och sjunger för att underhålla sin chef Willy Wonka.

Vad tror ni..?




...........