Taylor: Bra eller dåligt?

Jag sitter hemma i soffan och försöker läsa lite poesi. Ett försök att lära mig uppskatta denna konstart och bli aningen mer "kultiverad". Jag måste dock erkänna att jag har svårt att skilja på vad som är bra och vad som är skräp.

Jag sitter just nu och läser ett par dikter av världspoeten Marcus Birro. Jag menar, det han skriver måste väl vara bra? Man blir väl inte guds gåva till poesin hur som helst? Ändå kan jag inte låta bli att undra, är det här verkligen genialiskt..?

Här följer en kärleksdikt som Birro (bilden) har skrivit. Vad säger ni, är detta så bra som han själv vill göra gällande?


"Ditt blod är små soldater, blodkroppar klädda i rustning.

När du var yngre hade du en deal med gryningen.

Hon såg till att du kom hem säkert och du lovade sjunga hennes lov när du tog den långa promenaden hem från svartklubbarna.

När du satte nyckeln i dörren var allting nytt; järnet i nyckeln, låset, dörrmattan, solen utanför fönstret, den tidiga morgonens varsamma värme. Allting var helt nytt.

Kärleken som ett serum mot all förbannad cynism.

När jag ser in i dina ögon kan jag ana dykarklockan som sjunker som en hiss ner till djupet av dig själv. Jag kan se rakt in i dig.

Tills jag upptäcker att du gör det samma.

Jag har fingertopparna kvar från alla jag älskat. Alla som någon gång rört vid mig har lämnat spår. Dagar som den här dammar jag försiktigt av mitt liv. Fingeravtryck framträder tydligt över hela min kropp.

På samma sätt finns mina fingrar, händer, min kropp kvar hos alla jag älskat.

Kärlek? Lika delar ödmjukhet och tolerans. Åtrå.

Som att fastna med hissen mellan tio tusen våningar och lyckas komma ut i tid. På rätt våning. Hissen som slungas tillbaka ner, mot botten, ett inferno av ström, olja och blinkande lampor.

Som när Estonia sjönk och jag vaknade av en märklig dröm där jag blivit förälskad i en flicka från Gävle. Vi hade varit ombord på en båt, ett upplyst palats med barer, sprit, blåsiga däck, spelautomater, värme, hytter.

När jag sov hade drömmen plockat sitt strå ur framtiden. Det dröjde tio år. Så träffade jag min flicka från Gävle.

Kärleken är alltid starkare än döden. Varje kärleksfullt förhållande är ett långfinger åt mörkret."

.......