Taylor: My Bad!

Ibland går inte allt som man har tänkt sig. I ett försök, i nederlagets stund, att ta till humor och ironi som vapen för att liva upp stämningen, skrev jag ett inlägg om utseendet på Manchester United. I min enfald trodde jag att även Manchester United-supportrar (och folk som älskar Bristol och gillar Barcelona) kunde se det uppenbart menade ”jag är inte bitter”-temat, där jag mest drev med mig själv.

Jag bedrog mig dock kapitalt och resultatet ser vi nedan. Vi har inte upplevt en sådan hatkampanj här på portalen sedan vi skrev något ont om Göteborg. Så nu vet jag. Jag lägger till Man Utd på min lista över saker vi inte kan skämta om. Göteborg, Marcus Birro och Manchester. Check!

Jag tar på mig detta och kommer därför inte gå in närmre på vad som skrevs i kommentatorsfältet. I alla fall inte på de som går i försvar för Man Utd och till attack mot Arsenal. Jag säger bara, my bad! Jag trodde ironin gick fram men hade fel.

Men om jag ska försöka att vara allvarlig en stund (inte min starka sida).

Vad jag dock reagerar på är alla homofobiska kommentarer som kommer fram. Att bögar är äckliga och att man är bög om man pratar om en annan mans utseende osv.

Jag vet inte var jag ska börja. Till att börja med tror jag att jag pratar för hela Portalen (Mr L ej inräknad) då jag säger att vi tycker väldigt mycket om bögar. Ingen av oss är själv homosexuell, men om så varit fallet hade det inte varit något vi skämts för, snarare tvärt om.

Stephen Gatley R.I.P. Din hyllning kommer komma här på portalen.

Sedan till det jag tycker är så patetiskt. Folk som inte kan erkänna att en annan man är snygg. Folk som utan problem kan skilja en snygg tjej från en ful. Men när det kommer till en av samma kön så har de inte en aning. Hur osäker på sig själv är man då? Jag har inga problem att säga att David Beckham är snyggare än Tony Adams (en f.d Man Utd-spelare snyggare än en Arsenal-dito, hör och häpna belackare. Dessutom engelsman Seba). Detta gör mig knappast till bög. Detta säger enbart att jag har lite smak.

Så väx upp lite killar och släpp rädslan att bli kallade för bög. Det är knappast ett skällsord.

Vad gäller Sebas inlägg kan jag bara säga att det inte innehåller något nytt. Vi har haft den diskussionen förr. Det enda som förvånar mig är att han jämför den fantastiske Ola Wiklander med vår statsminister. Mig veterligen har Ola ingen som styr och bestämmer över honom, eller..?

........

Seba: Dags att ta till orda...

Jag hade hoppats slipa skriva det här. Men jag känner att jag likt Alingsås HF:s supporterordförande Ola Wiklander eller likt vår briljante statsminister Fredrik Reinfeldt måste gå ut med ett uttalande när något är på tok... I det här fallet är mycket på tok på denna portal.

Det mest patetiska är tyvärr att min kollega Taylor, 31 år, är ett fanatiskt fotbollsfan där det viktigaste i hans liv är ett fotbollslag. Han följer detta lag i vått och torrt och när de förlorar blir han fullständigt själaledsen. En fullvuxen människa som betraktar varje match som en helig stund. Ja, ni hör själva...

Nästa störningsmoment är att han skriver mitt kära Arsenal. Mitt? Jaha, det här är alltså en familj för honom. Han skriver vidare att hans hjärta ligger hos Arsenal... Den formen av dravel har jag stört mig på enda sedan barnsben. Jag ska väl erkänna att jag också hejade på fotbollslag när jag var i de yngre tonåren men tiden läker alla sår.

Där sitter alltså Taylor hemma i sin soffa, knäckt, med en öl i handen och är bitter över vad precis som har skett. I en fotbollsmatch på världens fulaste ö långt ifrån gnällbältet har alltså fel lag (i hans tycke) vunnit.
Vad ska Taylor ta sig till i denna bittra stund? Emellanåt vankar han av och an från soffan till köket alldeles likgiltig. Han strosar omkring på ett sätt som skulle göra Mihajlo Mihajlovic full av avund. Taylor ska för en gång skull inte försöka skylla förlusten på domaren utan nu ska han minsann skriva ner sin ilska som istället drabbar motståndarna.
Han kommer på den genialiska idéen att såga motståndarnas utseende. Han har dock glömt något... Han skriver om folk i England, ett land känt för att ha den fulaste befolkningen i hela världen. Ett folkslag med spretiga tänder i ojämna rader, bleka som en alvedontablett och överlag jäkligt fula.
Det gör ju hans inlägg lite mindre briljant... Nu kommer säkert det komma någon kommentar om att inte alla på bilderna är engelsmän men det skiter jag i. Flyttar man till öarna blir man automatiskt ful om man inte redan är det.

Nej du, Taylor. Det där inlägget var inte särskilt välfunnet.

Välfunnet är knappast heller kommentarsfältet där fotbollssupportrar visar att medelåldern på fotbollsfanatiker är i snitt 14-15 år (Med Taylor inräknad höjs den väl markant). Det behöver väl inte kommenteras men värst är förstås folk som pratar i vi och ni-form om dess favoritlag. Att säga "vi" och syfta på Arsenal, Manchester United etc är nog höjden av trams. Det är så jäkla löjligt att det egentligen inte ens är värt att kommentera...

Seba: Grattis Taylor och Arsenal!

Döm om min förvåning men väl hemma från träningen så fastnade jag framför fotboll på TV:n i 60-70 minuter och det var ett bra tag sedan det hände kan jag lova.
Min bloggkompanjon Taylor har många fördelar. Han kan skriva, han är en gedigen kock, han är teknisk lagd, han är rolig, han tar livet som det kommer, han har inga bekymmer, han är allmänbildad, han är intelligent och han ser bra ut.
Mitt i detta återfinns förstås någon mörk sida och denna är att han är en närmast fanatisk supporter av ett fotbollslag, vilket ju är rätt löjligt i hans ålder. Men detta kommer inte fram i denna blogg och det bör han självklart ha cred för. So lets give cred where the cred is due...
Hur som helst så spelade hans Arsenal mot ett lag från mitt kära Italien under kvällen och jag fastnade framför matchen. Det var faktiskt ganska trevligt, upptäckte jag. Dessutom hade jag och Taylor en sansad sms-konversation i vänlig anda trots att vi höll på olika lag. Detta berodde förmodligen på: att båda lagen spelar riktigt rolig fotboll, att det rådde otroligt god stämning mellan lagen och kanske på grund av att vi mognat som människor.
Men så hände det. Jag började störa mig på målvakten i hans lag. Under straffläggningen dyker en blonderad spanjack till målvakt upp i hans lag. Ett lag som annars mest är fyllt av mäktiga mörkhyade afrikaner (underbart folkslag). Jag märker att jag är tillbaka i gamla synder och börjar bry mig om fotbollen igen. Allt på grund av att den där blonderade spanjackjäveln uppträder osportsligt till skillnad från alla andra på planen. Är det något jag avskyr i världen så är det blonderade särskolespanjacker som ska spela coola...
Jag märker själv att att jag mer och mer får en hårdare ton i mina mess till Taylor.
Självklart förlorar mitt lag och i sann vanskaplig anda skickar Taylor ett snällt mess där han förklarar sina sympatier för mitt lag.
Jag vet inte om han gör det av ren vänlighet, ärlighet och spontanitet eller för att han vet hur arg jag är inombords. Men skitsamma, han visar i vilket fall att han är en mycket god vän igen, så tack Taylor.
Jag konstaterar återigen att min kära italienska liga har förvandlats till en ren blåbärsliga och när man väl lyckas ta en match till straffar mot ett lag som har en medelålder på 8,5 år så visar man att man är mentalt svagare än ett mellanstadielag ackomponjerat av ett blonderat särskolemongo i buren...
Det är bara erkänna sig slagen och gratulera fanatiske Taylor och hans välspelande lag.

Aftonbladet